Hej livet. Jag gillar faktiskt dig i nuläget. Även om du itne skulle kunna tro mig om du skulle kunna se mig nu. Lite half tårögd och deppad. Men Livet går faktiskt ganska bra, det känns meningsfullt. Inte för att jag har någon som helst aning om var det är påväg eller var jag vill ta mig. Men någonstans släpar jag mig blodig emot i alla fall.  Utmanar mig själv nu. Jag har inte gråtit på över två månader. Trotts att Amanda har dumpat mig, att jag har mått sämre än på riktigt länge, gjort hemska saker. Och nu sitter jag och lyssnar på ljudet och regn och Melissa horn. Toppenkombination för att få mina ögon att producera den där avskyvärda sörja vi människor kallar tårar. Tänkte på en annan sak. Jag måste vara jäkligt bra, se väldigt pålitlig och snäll ut. För att folk öppnar sig för mig till höger och vänster. Men jag tror att jag gillar det. Aja Blir väl att glo lite på julkalendern för att få tillbkaa den där värma barndomskänslan i bröstkorgen.  Aja. Godnatt ditt söta fina äckel.