Nyyy blogg elloor?
Hejsan.
Jag funderar verkligen på att göra en ny blogg. OCh verkligen tvinga mig själv att skriva i den OFTA! inte för att jag vill att folk ska gå in och bry sig om mitt lilla liv varje dag. Men för att jag tror att man utvecklas enormt som person om man varje dag sitter ner en kvart eller så och helt enkelt skriver eller rentav pratar ( har helt ärligt funderat på en videoblogg) några minuter om dagen.
Hela ideen till det här kom upp i skallen igår när jag inte kunde sova. Provade verkligen allt. Låg och vände på mig, gjorde fula miner, satt och rimmade, borstade tänderna grundligt, drack vatten, tränade med hantlar. Bytade täcke och kudde. Ingenting hjälpte för att jag hade just legat och tiitat på " lillabloggen" och hans videobloggar. Tänker btw förevigt säga videoblogg. Vlog är för människor som är lata. Säger jag som skriver btw... hahah men men. Jag ska vara glaaad! och tänka mer. Use your time MF! nUuu är slut på inlägget..
Och allt som är bra med mig, har jag förmågan att skämta bort.
Jadu, jag borde ha gått och lagt mig redan. Träning imon. Kötta pattar är livet. Nej men seriöst så är det mycket som pågår nu, Tösabit, födelsedag, vänner, körkort och så mycket träning som möjligt. Jag behöver min träning. Den gör mig gladare och starkare. Funderar starkt på att uppsöka en psykolog eller kurator. Måste få bukt med min avundsjuka. Den är hemskt. Jag lär ju aldrig känna mig lycklig om den fortsätter att plåga mig som den gör. Men måste skriva av mig, det brukade bli bättre av det en gång i tiden. Hade planer på en videoblogg bara för att kunna utvärdera mitt liv lite mer. Tror att det ger jävligt mycket i personlig utveckling trotts allt. Men men.
Saker att bli bättre på:
Min hållning måste förbättras om jag inte vill se ut som quasimodo ( stavning?) när jag är 25.
Tänk över dina tattueringar och vad du vill göra med ditt liv.
Palmrulla dina dreads, just doo it firetrucker!!!!
GEt a freaking job retard!!
Meen det var nog allt. Hare nice. puss och kram! mest kram.
Just stand in the rain with me.
Har precis kommit hem. Kommit hem ifrån en regnig vårnatt. Med min fina vän. Jag älskar Linnea. Hon är precis som mig har jag konstaterat. För att citera henne. " du är en sån person med för stort hjärta egentligen, precis som mig. Min fina vackra kloka härjade vän. Som står där i regnet med mig och lyssnar på mina problem och verkligen lyssnar och förstår. Som står kvar med en fot i dåtiden och saknar saker. Men man får sakna grejer. Gör man inte det så hade man inte det tillräckligt bra under den tiden. Jag tackar vem som än styr världen och vad händer. Jag är tacksam för att jag får ha en sån fin vän som Linnea hagström. Samtidigt önskar jag att hon ska få träffa en pojke. En snäll, underbar, kramgo kille som verkligen tycker om linnea för att hon är linnea. För världen är full av såna killar. De står bara i skuggan. För de inser inte att deras tid är kommen.
Annars mår jag väl hyfsat. Min träning går bra. Jag ska inte gå ner i vikt längre. Jag ska bli snyggare helt enkelt. Göra mig snygg inför tattueringarna. Ska fan gadda mig. Ha hela mitt liv och alla kloka ord på ryggen. Nej fyfan godnatt. Puss och kram!
Här kommer våren, det har jag lärt mig.
Som jag har kämpat. Som jag har längtat. Hej livet helt enkelt.
Slängde upp mina hobbitfötter på vågen idag och stirrade sanningen i vitögat. 90 kg. 90 mutherfuckingasäckelkilo. Så nu jävlar. Har planerat att nå 85 innan april är slut. Började idag med att först " springa" ( mer lunka/ dö/ försöka springa) i typ en halvtimme sen typ tio minuter hopprep! Plus lite trams med hantlar helt enkelt. Jag ska bli smalare och snyggare! för ju mer jag går ner och ju mer jag trivs desto mer boostas mitt självförtroende.
Måste bara få detta sagt. Herrejävlar vilken dramaqueen jag var i mina äldre inlägg. Nej skärpning krävs. Happyface ftw.
Puss och kram!
Always look on the bright side of life?
Hej livet. Hej ben som värker och ångest blandat med stress. Mår verkligen dåligt av att stressa, ryggen gör ont, magen gör ont, jag känner mig dålig, saker blir halvdana. Kan fan inte skriva heller. FML. Nej fuck it.
Tankesatsning, kexchoklad och världens finaste tös.
Tänker ta tag i mitt skrivande igen. Skolans svenskaundervisning gör mig deprimerad av hur låg nivån är. Så tar saken i egna händer och köttar. hahah fast det är ju dock ingen som läser. Men men.
Have you ever been all alone even though your in a croud?
Hej. Jag borde skriva här oftare. Riva upp bröstkorgen, plocka ur hjärtat och tömma skiten. För mitt eget välmående. Det är nog så jag tänker i nuläget. Jag är ensam. Inte ensam nu. Men för eller senare kommer jag att bli ensam. Vänner jag har nu försvinner troligtvis. Jag älskar verkligen folk som finns runt om mig. Jag uppskattar dem. Men jag kan verkligen inte bli glad åt andras lycka. Det är nog min sämsta egenskap. Känner mig mentalt handikappad. Men lycka är knepigt. Jag vågar aldrig ta tag i den, för om jag gör det så glider den iväg fortare än kvickt.
Detta kommer att bli en värdelös text. Allt som finns i skallen får jag inte ner här. Och även om ajg får det så skulle det vara alldeles för rörigt. Nog så jag skulle beskriva mig själv i nuläget. Rörig. Men jag är snygg. GAAAH borde skriva mer men pallar verkligen itne. DÖÖÖ. puss
Håll dig på aslångt avstånd om allt du bara vill är att smaka skumpa och skaka rumpa.
Hej livet. Jag gillar faktiskt dig i nuläget. Även om du itne skulle kunna tro mig om du skulle kunna se mig nu. Lite half tårögd och deppad. Men Livet går faktiskt ganska bra, det känns meningsfullt. Inte för att jag har någon som helst aning om var det är påväg eller var jag vill ta mig. Men någonstans släpar jag mig blodig emot i alla fall. Utmanar mig själv nu. Jag har inte gråtit på över två månader. Trotts att Amanda har dumpat mig, att jag har mått sämre än på riktigt länge, gjort hemska saker. Och nu sitter jag och lyssnar på ljudet och regn och Melissa horn. Toppenkombination för att få mina ögon att producera den där avskyvärda sörja vi människor kallar tårar. Tänkte på en annan sak. Jag måste vara jäkligt bra, se väldigt pålitlig och snäll ut. För att folk öppnar sig för mig till höger och vänster. Men jag tror att jag gillar det. Aja Blir väl att glo lite på julkalendern för att få tillbkaa den där värma barndomskänslan i bröstkorgen. Aja. Godnatt ditt söta fina äckel.
Run away with me?
Älskade hatade vinter
Hej du. NU har jag klarat av November, äckliga mörka kalla blöta ensamma november. November som var min dom förr, månaden där jag blev ett patetiskt svin och en total uppmärksamhetshora. November är nog den månad då jag känner mig mest ensam, mest sårbar. Då alla andra blir bra och jag dålig, jag klarar inte av någonting, Jag blir dålig helt enkelt. Som tur är finns det magiska människor.
Magiska människor med Magiska leende, med Magiska kramar. Som lyfter upp en, som får en att känna sig okej. Jag hade inte klarat mig igenom livet utan mina vänner.
Jaja, det blir igna toppentexter, mår ganska bra i nuläget, vilket gör att ajg itne bloggar. MEn men, det dåliga kommer väl tillbaka förr elelr senare.
Godnatt MF. Skulle vara väldigt tacksam om ni som läser skulle vilja lämna en kommentar med tankar om min blogg.
Jag önskar att jag kunde hata dig.
<3
Alldeles död
Skadskjuten kråka
Hade massor med tankar och känsla att få ner här. Men efter att ha duschat är jag en ny människa och har spolat bort all sorg och all saknad. Finns dock en stor risk att känslorna kommer tillbaka när jag minst anar det.
Just be you. Yeah right.
Jag har många ideer nu. Men de fullföljs aldrig utan seglar bort över solnedgången som en barkbåt. Skärpning krävs, måste bli bättre på att producera fotoideer, dikter och texter. Jag mår nog bättre om jag uttrycka mig. Känner mig mer personlig då. Blir en helt annat människa. Jag önskar att jag var mer ödmjuk och att samhället belöndade det. Att vara snäll och ödmjuk ger inget i världen. Tyvärr. Ibland känner jag mig bara jävligt lost, som en etta första dagen i matsalen, som en gammal tant på macdonalds, som en liten Estetpojk med dreads i stora kalla världen.
Aja godnatt världen. Dags att vila nu och sortera upp dagens intryck. Hoppas att morgondagen känns bättre.
Funderar på att börja visa min blogg, men måste tänka över det mer. Aja. Ha det, stay black och hela den skiten.
Machoman?
Hej bloggen, nu håller du på att bli en sån där alldaglig blogg som berättar om vad som hänt under dagen. Men i nuläget orkar jag verkligen inte bryr mig. Hela min kropp är full av energi efter gymmet. Ja du läste rätt. Jag har gymmat. Tagit mina 85 otränade Svesson kilo in på ett gym av pumpande 18åringar och gamla biffar. Herregud alltså. Är så stolt över mig själv så att det är löjligt. Så fort jag gick in bland maskiner och hantlar så sa allt i min kropp till mig att gå( om inte springa) därifrån och aldrig komma tillbaka. Möttes av så sjukt många blickar med, killar om har tränat i några månader kanske som bara tittar på varandra och skrattar när det kommer en ny. Men jag är stolt över mig själv. Jag sket fullständigt i dem. Hade det varit ett årssen hade jag blivit halvt förkrossad och dratt därifrån. Men deras blickar och skratt bara strudsar, för att jag är jag. Trivs med det. Tänker inte någon vältränad " snygg" kille med linne för att visa sina halvbiffiga armar stå ivägen för mig.
Såå summan av kardemumman är att jag är nöjd, och stolt.
So lets shine on , and wait for the summernights of love and life.
Tandläkarväder.
Hejdu. Jag är stressad, måndagar är verkligen inte mina dagar. Movivationen var på topp när jag vaknade imorse, nu är den slagen i botten . Trött på hela världen typ, vill spy och sova förevigt. Ehhhm imon ska jag ge mig på och gymma, hur jävla dumt det nu egentligen är. Lär ju ha ångest när jag släpar mina otränade kilo in på gymmet bland alla biffar. Aja, utmana dig. Då kommer du någonstans i livet. Känner mig ändå hoppfull för framtiden, mycket som händer, får väl dras med i det på ett eller annat sätt. Dont stop. Då dör du. Trött på fotbollen, riktigt drygt nu bara. Hoppas att gymmet inspirerar mig så kan jag skita i fotbollen och alla äckelego där. Hoppas verkligen inte att jag är såhär, men blir så jävla äckeltrött på folk som förändras i andra människors sällskap. KIllar som är helt lugna och ödmjuka när man är själva med dem och sen bara blire machonörd för hela slanten såfort man handlar i en grupp. Herregud. Jag saknar omtanke, förståelse och ödmjukhet hos människor. Fler borde ha det. Hoppas att det finns folk där ute som har de delarna, för att jag börjar bli less och tänker sova nu. Godnatt bloggen, jag älskar att hata dig.
What did you do to me?
Det finns dagar då jag verkligen inte har något att säga. När jag är tom på ord, och hela dagen mer eller känns som en svag dimma och energin är på halvfart. Så länkar en fin låt istället. Enjoy, trotts att ingen läser.
http://www.youtube.com/watch?v=h_m-BjrxmgI&ob=av3e
Save tonight
Ångesten och ovissheten blir för stor. Jag faller. Faller ner på marken, krashlandar med mina känslor i min utsatthet. Jag reser mig inte igen, inte efter att ha blivit nersparkad ännu en gång. Hjärtat dunkar och jag tappar fattningen. Jag reser mig inte upp igen. Jag trillar sönder, och bitarna flyger iväg med vinden och kvar finns bara jag, men ändå ingenting.
hur ska det gå?
Jag tror att jag börjar förstå. Att äntligen komma till insikt är en fackla i natten, en ljusglimt i mörkret och en kram en vinterdag. Det är den där lilla sekunden som gör att man hinner med tåget, att man får ett leende av en söt tjej i matan och att man helt enkelt pallar med livet i vissa stunder. Att få veta mina brister gör mig starkare. Att hjälpa mina vänner får mig att må bra. Värmer mitt hjärta. Värmer min själ. Den sträker sig in med en pincett och plockar bort ångesten bit för bit.
Goodbye my lover. You will always be my first love. Even if i hate you.
Klockan 4 i oktober.
Du avväpnar mig, överumplar, skadar, krossar mig på en sekund. Dina ord flyger som en fil med gift mot mitt stackars hjärta. Känner mig som ett kärleksbrev som skickas för att bara kastas in i vedspisen. Svävar som en fjäril i november, känner mig vilsen. Svävar mot ett slut. Usch ja. Att jag inte kan släppa dig gör ont. Även om jag inte ångrar något, så önskar jag att det var lättare att bli fri och klara av att vara ensam! Jag som brukade vara så bra på att vara ensam, trivas i det och gå långa promenader i min ensamhet och känna mig oslagbar. Men den känslan har svävat iväg och fastnat i ett askmoln från island. Svävat iväg och regnet ner på mig och jag ligger på marken och försöker att få ihop pusselbitarna. Försöker få ihop en vacker bild av bitar med avskyvärda ting på.
Hold your head up high and this pain will die. MF.
