Välkommen till mitt dunkla rum, ta en stol och sätt dig i soffan. Se till att zebran under bordet inte rymmer och håll din nyvärmda glögg nära. 


 Nu när inledningsfasen är klar, barnen har fått mat och min tid att skriva är uppenbar. Nu när jag bytt bort mitt vackra slott i utbyte mot amfetmin som gör min dag klarare. Där tog rimmen slut, är alldeles för glad för att komma på rim. Har verkligen svårt att blogga när jag mår bra, hur illa det än låter så äre nog så. Behöver vara en sur gammal tant för att kunna blogga bra. Blogga bra, haha lyssna på mig. Kanske dags att klargöra detta för mig själv en gång för alla. Jag bloggar för min egen del, för att lära känna mig själv bättre och för att kunna komma till delar som min reklambombaderade hjärnasubstans sakta silat bort med ett durkslag från ikea. Sedan att folk uppskattar det jag skriver är ju ett plus. Den äckliga människorasen som vi alla äro vara är tyvärr så beroende och av uppmärksamhet och bekräftelse så att det får mig att vilja lägga mig framåt och spy ut mitt hjärta över asfalten. Stampa på det, spotta på det som man spottar på en våldtäcktsman och sedan springa därifrån och aldrig återkomma.

Men nu ska vi inte skoja, dags att spela flöjt med min papegoja.

Dock så är stunden kommit då jag tänkte ladda upp min första bild här.
Enjoy