" och mitt i allt så ska man räcka till".
Hej livet. Hur går det? Mindre bra här, det är kallt och jag fryser. Inga händer som ber mig sova över.
Jaadu. Finns tydligen människor som tycker om mig. Känns bra att veta, men den känslomässiga spärren har fortfarande itne släppt. Detta är en tvivelperiod, där rätt mycket tynger mig ner. Fan bloggar ajg för egentlgien? ingen som läser och kommer och värmer mig ändå. Inget som hjälper mig och berättar vilken väg jag ska gå. Dags att klara av saker själv. " Jaa vi måste vaaaakna". Haha internhumor i min skalle. Måste sluta försöka att anylsera mig själv, sluta försöka leka en massa. Bara vara tråkig och trist. Inte hålla på att fejkle och verka intresserad. Koncerntrera mig på skolan så att jag kommer någonstans i livet. Det är nog den vägen som gäller när man inte har någon talang. Jag är bra på att se bra bilder, inte på att ta dem coh fixa dem kanske, men att se när det skulle kunna bli en snygg komposition. Jag är bra på att bry mig om folk, och trotts altl inte förvänta mig något tillbaka. För att i nio fall av tio så är det verkligen så. NEj förfan negativa Arne. Dags att hålla käften och gå och lägga sig. SÖndag imon. Hur jävla patetisk är itne söndagar? Usch ja. Jag skriver som en schizofren typ, fan va mysigt. Lite överdrivet mycket sarkasm kankse. Men men.

Fuck you i wont do what you tell me!